11

Hej! Jag heter Aram och är gästkommentatorbloggare här på kidzontherun och nu ska jag berätta om min dag.



För att kunna berätta om min dag måste vi sätta vissa förutsättningar, så det gör jag nu.



Jag var i oslo för att se om staden var något för mig där jag kunde försörja mig på något roligt&/kreativt i något år och detta var min sista morgon, det hade hittills inte alls varit som jag väntat mig, vi festade mindre och hängde mer och det var en härlig överraskning!

Jag var lite ledsen över att jag skulle åka hem idag men samtidigt kände jag även att det skulle vara jättekul att träffa folk i östergötland så överlag var det ett skönt stämningsläge!



Nu blev det lite konstigt, för jag började berätta om min dag i förutsättningarna men jag orkar inte göra några rättelser så vi kör på istället. får se om vi lyckas knyta ihop säcken till slut.



Jag vaknar-ser mig omkring-undrar vad uret står på.

~Varm~Trött~Ledsen~Optimistisk~

Börjar packa mina saker-dricker vatten-borstar tänderna.

~optimism byggs upp då jag börjar genomföra självklara saker~



Jajusteja! Det hände ju lite kul saker så nu ska jag skriva som mugglare gör!



Efter att jag är klar med packandet så försöker jag städa rummet min syssling bor (han bor i en jääääääääättefin lägenhet där dom bor sex personer och har en stor innergård på ca sjuttiofem kvadratmeter där jag en hel dag(!) gjorde fint, alla blev jätteglada!) i där vi delat säng dom senaste dagarna, jag lyckas lite sisådär med städandet då jag har något viktigare att tänka på. Hur fasiken tar man sig till busshållplatsen som ska ta mig ner till centrum? Det är i och för sig bara tre hållplatser men ändå, lokalsinnet är konfunderat!



Efter många om och men bestämmer jag mig för att säga hejdå tills deras fina lägenheter och passar då även på att säga hejdå till kollektivkamraterna Anton och Nicolas som varit jättesnälla mot mig under hela min vistelse, det är ett tråkigt avsked men jag lovar dom att jag kommer tillbaka, kanske som besökare eller varför inte nybliven oslobo?



Hursomhelst så går jag ut för gatan och blir genast lite förvirrad. Höger höger vänster? vänster höger vänster? Jag mindes inte riktigt, men magkänslan sa höger höger vänster så vi satsade på den och rätt var det!



Står vid busshållplatsen där jag inte riktigt vet hur man betalar för bussen och till slut bestämmer jag mig för att åka med utan att betala, men jag vågade inte hoppa på den första bussen som åkte utan jag tog den som kom strax därefter!



Under samma förvirring råkar jag gå av vid fel hållplats, vilken otur. Eller? Nixpix! För när jag insett att det är fel hållplats och börjar gå åt det hållet bussen fortsatt så stöter jag på en av dom människor jag fattat mest tycke för i Oslo, nämligen Gabbe (känner att det börjar bli lite utdraget med alla beskrivningar, så jag ska försöka hålla det kortare i fortsättningen. Vill ni veta mer om någonting så är det bara att fråga!) och vi hälsar hejdå och även detta är ett tråkigt avsked, men samma svar lämnar jag, nämligen "ses snart igen!".



Jag fortsätter längs med gatan och hör helt plötsligt någon som skriker mitt namn, där var han ju, Sam! Vi kramas och sedan frågar han om jag hinner äta innan tåget går, och det är över en timme kvar så vi börjar leta efter något mysigt ställe att äta på. En kvart senare så hittar vi jättemörkt och ballt ställe som verkade servera vietnamesisk mat och det satsade vi på. Maten var god.



(Jag vet förresten inte hur långt man får skriva i en kommentar, så jag satsar på att avsluta vid tusen ord.)



Vi börjar gå mot station och då frågar en gubbe oss om vi vill köpa cigaretter för femtio kronor. Vi tyckte det var ett häftigt sätt att sälja en produktt (gå fram till folk som röker och erbjuder dom en billig säkert smugglad produkt för femtio kronor när det kostar runt hundra kronor/paket i norge) men lite för på kanske.



Väl vid tåget tar vi avsked och konstaterar att det varit jättekul att jag hälsade på, jag tackade för allt och lovade en tredje gång samma hälsningsfras!



Tåg. Sex timmar från Oslo till Katrineholm och sedan en timme till Linköping. Lite långtråkigt och segt, men jag har min kopia av "death at intervals" av José Saramago till tröst. Fantastisk bok rekommenderad (och tidigare kopia ägd av) min syster Dunia, woop!



Går av tåg. Går mot buss, har precis missat den. Halvtimme till nästa. Smsar Branko om han är hemma och vill umgås en stund, det vill han men han är på nationernas hus och det skulle ta en liten stund innan han skulle hinna hem, men vi bestämmer oss för att vi ska träffas. Går till Brankos port, det är kallt. Branko kommer och ser jätteglad ut, varmare!



Vi går upp och jag får för första gången ett välkomnande av Brankos rumskamrat M! Hon är jättesnäll och går fram och gossar lite med mig, jätteskoj!



Sen sitter vi och pratar om lite allt möjligt men mest kärlek tror jag, inte säker riktigt, men jag tror det och åttiotvå minuter senare (ungefär) går jag till bussen där jag stöter in i en snäll människa som heter Ted! Ted blir glad över att se mig och jag blir överraskad av att han klippt av sig sitt långa hår, men han passade jättefint i kort också!



Bajs, har säkerligen passerat tusen ord nu.. Får klippa bort stycken och sammanfatta med ett par punkter istället.



..

..

....

......

..

.



(höhö)



#skönt att vara hemma

#massor att göra den här veckan

#halloweenfest norrköping prio



tack för mig!



/Aram